120109 - Question!
Jag har fått in en fråga från en tjej som också vill läsa till socionom:
Hej, jättefin jacka!
Har själv funderingar på att läsa till socionom. vad är PPU? Hur känns utbildningen, bra/dåligt osv? :)
Svar: PPU är en förkortning för Personlig Professionell Utveckling. Klassen har delats in i mindre grupper om 7-8 st och så kallas vi till obligatoriska möten lite då och då där man får göra massa nyttiga övningar och lära sig att reflektera över sig själv. Det handlar mycket om att våga öppna upp sig för andra och inte minst för sig själv.
Det handlar också mycket om empati, alltså förmågan att kunna sätta sig in i andra människors känslor och situationer. Vi har fått en svart liten bok där man efter eller vid varje PPU-träff ska skriva några reflektioner, ofta om "hur tänkte du? hur kände du?". Det roligaste är nog "nalle-korten" då man ska välja ett av många kort och beskriva någon slags känsla, t.ex. hur känner du för PPU:n?
Allt som sägs på mötena ska hållas inom gruppen, man får skriva på ett sekretesspapper!
Utbildningen har för mig hittills kännts lite sådär, kanske beroende på att det har varit så jäkla mycket. Många sa till oss att "första terminen är ett helvete, men ge inte upp för det roliga kommer sen!", och den första terminen är inte slut än så jag fortsätter fortfarande med att kämpa. Negativt med den första kursen var att lärarna var så splittrade och man hade svårt att komma in i allt. Positivt är att man träffar så många nya människor, jag har skaffat världens bästa vänner genom socionomprogrammet, och vi tänker väldigt lika. Sen känner jag redan efter ett halvår på socionomprogrammet att jag har utvecklats som person och vågat ta för mig mer.
Hoppas du fick lite mer klarhet!
Har själv funderingar på att läsa till socionom. vad är PPU? Hur känns utbildningen, bra/dåligt osv? :)
Svar: PPU är en förkortning för Personlig Professionell Utveckling. Klassen har delats in i mindre grupper om 7-8 st och så kallas vi till obligatoriska möten lite då och då där man får göra massa nyttiga övningar och lära sig att reflektera över sig själv. Det handlar mycket om att våga öppna upp sig för andra och inte minst för sig själv.
Det handlar också mycket om empati, alltså förmågan att kunna sätta sig in i andra människors känslor och situationer. Vi har fått en svart liten bok där man efter eller vid varje PPU-träff ska skriva några reflektioner, ofta om "hur tänkte du? hur kände du?". Det roligaste är nog "nalle-korten" då man ska välja ett av många kort och beskriva någon slags känsla, t.ex. hur känner du för PPU:n?
Allt som sägs på mötena ska hållas inom gruppen, man får skriva på ett sekretesspapper!
Utbildningen har för mig hittills kännts lite sådär, kanske beroende på att det har varit så jäkla mycket. Många sa till oss att "första terminen är ett helvete, men ge inte upp för det roliga kommer sen!", och den första terminen är inte slut än så jag fortsätter fortfarande med att kämpa. Negativt med den första kursen var att lärarna var så splittrade och man hade svårt att komma in i allt. Positivt är att man träffar så många nya människor, jag har skaffat världens bästa vänner genom socionomprogrammet, och vi tänker väldigt lika. Sen känner jag redan efter ett halvår på socionomprogrammet att jag har utvecklats som person och vågat ta för mig mer.
Hoppas du fick lite mer klarhet!
Kommentarer
Trackback
